Åh jag har varit så arg idag! Jävla försäkringskassan! Blir så trött. Detta var det sista jag behövde just nu. Fick inte föräldrapenning för hela månaden, utan tydligen bara för typ 10 dagar. Och jag har ansökt för hela månaden! Fattar ingenting! Så jag har alltså två problem med dem: än så länge ingen utbetalning nästa månad och alldeles för liten utbetalning denna månaden.

För mer än en månad sedan ansökte jag för en period från juni och framåt och den handläggningen ska inte ta mer än 30 dagar (man undrar ju va i helvete de gör där) och den har inte blivit beviljad än! De har skickat hem papper till mig som jag ska fylla i som jag redan har fyllt i! Jag blir så jävla trött på detta störda system.
När man ska göra det smidigt och använda e-legitimationen, näe då ska det skickas papper ändå. Och precis när handläggningstiden är slut.
Tror folk att vi småbarnsfamiljer är gjorda av pengar så vi klarar en månad med krångel från dem? Jag ansökte i tid för att jag skulle slippa detta jävla krångel och ändå ska det jävlas. Jag står nu med en tredjedel av den vanliga ersättningen jag brukar få.

Det kan fan inte vara svårt att få jobb på försäkringskassan för 80% jag har pratat med har varit antingen utvecklingsstörda eller utan någon som helst socialkompetens eller kompetens över huvudtaget.
Ska det vara så jävla svårt att ringa och säga hej vi behöver de här och de här uppgifterna så att du får din föräldrapenning nästa månad så du inte står utan, för det vore ju dumt?

Plus en telefonkö på 580 människor med 130 handläggare. Kanske dags att strukturera om?

Uppdateringen här är inte lika frekvent, jag vet. Har inte själva suget längre. Är inte lika roligt att dela med sig. Måste alltid göra om bilderna så ingen kan ta dem och visa upp som sina egna. Så jäkla tråkigt.
Folk jag inte känner tar bilder som jag har tagit. Vill ju kunna dela med mig av oss, vår vardag och Williams utveckling för dem som inte kan träffa oss så ofta. Så de också kan vara delaktiga! DE vill jag ska kunna kopiera bilderna och spara, men det blir ju inte fint med en vattenstämpel. Så tråkigt det blir.

Nej nu är jag bitter och kommer säkert att vara ett tag. Snart faller säkert andan på igen som den brukar göra. Men just nu är jag för upptagen att leva mitt liv.
Vi ses i vimlet ♥

När du måste läsa mina rader för att läsa mig, tycker du att det är rättvist?

Mitt lilla gosetroll! Titt så glad han är, världens finaste leende ♥

Suttit som förtrollad framför detta tradera nu både igår och idag. Vilket gift det blir! Har iaf lagt upp flera av Willes kläder som har blivit för små för honom, och som jag inte planerar att spara på tills nästa plutt. Vilket inte betyder att det är någon på väg! Tro inte detta nu för guds skull.

Här är iaf en länk till mina annonser om någon är intresserad :)

Nu i kvällningen sitter jag och lyssnar på musik. Wille sover och gubben är ute och fiskar. Längtar till sommaren när min stora kärlek och jag ska på Winnerbäck.
Vi var sommaren 2010 och det var en fantastisk kväll. Kallt som attan mitt i sommaren, vi hade båda tjocka jackor men inte ens kylan kunde förstöra denna kväll. Jag vet inte vad det var som gjorde den så underbar, men när vi båda tänker tillbaka så tänker vi på den som väldigt speciell. Jag har inte den känslan för någon annan kväll i mitt liv. Svårt att förklara. Kan nog bara förklara den med ett ord, kärlek.
Va klyschigt det blev nu, det var ju inte meningen...

Va glad jag blir när jag tittar in här och ser att ni är så många som kommer hit och tittar till mig, fast jag inte uppdaterar alls bra.

Jag skulle just komma till det, uppdateringen. Just nu har jag inget att blogga om känns det som. Blogglusten är lite som bortblåst och då är det inte roligt för någon utav oss.
Men så fort jag hittar den igen så kommer jag att uppdatera här. Vissa dagar är bara som vanligt och visst att ni följer min vardag, men ibland blir det kanske lite tjatigt? I alla fall för mig. Jag tycker liksom inte det är kul att skriva varje dag; hej jag sitter och äter, nu ska vi göra det här tråkiga, hejdå.

Och lite så har det varit senaste tiden. Kameran har inte använts så flitigt och det är viktigare för mig att umgås med min familj ♥ Att vara med Wille och se honom växa. Och just nu i denna period när han inte har kommit fram till hur man vänder sig från mage till rygg så finns det ingen tid för mig att sitta framför datorn och ladda bilder och text.

Men nu när jag ser att ni faktiskt tittar in här ger det mig en liten gnista! Så jag hoppas ni tittar in igen snart. Puss på er goingar!

Sova på mammas arm ♥
Min lilla skrutt, vad vore jag utan dig egentligen? Du förgyller mina dagar så otroligt, hela min själ lyser upp av ett leende från dig ♥

Blev en promenad förut på ca 40 minuter. Tar tillbaka det jag skrev om blåsten, det blåser visst. Och solen, ja den kom väl när den kände för det. Men det är härligt ute ändå, gäller bara att man klär sig rätt!

Tänkte på det när jag var ute. Förr skulle man bara ha kläder som var snygga, kvittade om det satt åt och var jävligt, om man frös eller det var obekvämt.
Nu har jag väldigt svårt för att ta på mig något som inte sitter skönt. Ser inte vitsen. Jackan går långt över magen och är för stor. Ser i vissa vinklar ut som ett tält, men den är skön. Mammabyxorna har jag fortfarande, dock under utbyte. Försöker sakta men säkert introducera "vanliga" byxor igen.
Tillhör detta mammarollen? Bekvämt och praktiskt? Snyggt och elegant får komma i andra hand?

Goddag goddag!
Sitter uppflugen vid min dator och tittar ut över bardisken som är belamrad med papper, papper och åter papper. Är det inte deklarationen så är det försäkringspapper, eller en gammal pärm, eller utskick från försäkringskassan. Bara massa papper från staten. Känns som att man inte har någon annan vän än staten. Just nu är det väldigt mycket från den sidan. Längtar till jag får komma bort från bidrag och skit.

Idag ska vi ut på långpromenad, brev ska postas och luft ska intagas i lungorna. Wille ligger glad i sitt babygym, tänk hur lite hängande saker kan göra en liten själ så lycklig.

Igår gjorde jag något jag länge har tänkt på, funderat runt i kring och analyserat. Så många tankar har snurrat runt detta "beslut" som faktiskt ännu inte är ett beslut, utan ett förberedande inför ett kommande beslut. I höst har jag chansen att bestämma mig, nu ger jag mig själv chansen att ta den chansen som kanske kommer i höst.

Jag vet, detta blev väldigt rörigt. Det jag vill komma till är att jag har sökt till ett program på ett universitet i höst. Jag har inte bestämt mig än om jag kommer läsa, men jag måste söka nu innan 15 april. Jag har tänkt på det här länge och väl. Jag kom fram till det kloka beslutet att om jag anser i höst att jag inte kan börja läsa på grund av olika saker så kan jag bara tacka nej till min plats (om jag får någon).
Så det är inte skrivet i sten att jag ska börja läsa. Vi får se vad som händer, om ekonomin går ihop, jag kanske inser att det där programmet inte var något alls för mig. Ja, må det ske. Likväl som att jag aldrig kunnat vara mer säker på min sak.

Wille med sin fina mössa han fick i doppresent, redo för en utedag!
Just nu sover han efter att ha hållt låda med sin mamma hela morgonen. Mysunge!

Idag för ett år sedan var och är en väldigt speciell dag för oss. För det var den 15 mars 2011 som jag tog ett graviditetstest och gick in på toan och det visade två streck. Lyckan var enorm! Kommer aldrig glömma den dagen.
Det var även den dagen som jag slutade röka. Jag har alltså varit rökfri i ett helt år. Kunde inte vara stoltare över mig själv!
Jag kan inte säga att det har varit en dans på rosor, för det har det inte. Men jag fann min motivation och har gett mig fanken på att jag ska klara det! Nu kör vi ett år till, kom igen!

God morgon vänner!
Har ni sovit gott? Själv var man vaken sent för att mata Wille. Men det resulterade i att jag fick sova hela natten.

Vi kollade ju Mello igår och båda favoriterna gick vidare till finalen. Trodde aldrig att Flinck skulle vinna mot Sean Banan, men fasen va glada vi blev i soffan när han gjorde det!
Det var absolut rätta två som gick vidare till finalen anser jag. Inte bara för att Flinck är kontroversiell och förbannat annorlunda mot vad man är van att se i Melodifestivalen, utan för att jag verkligen tycker att låten är riktigt bra! Top Cats var riktigt bra också, med sväng i låten. Riktigt klatschig!
Vad tycker ni?

Bildkälla

Jag och Wille tog en liten promenad med vagnen idag. Kände för att komma ut och få lite frisk luft. Är gräsänka över dagen tills imorgon så det är roligt att göra något annat än att bara sitta inne.
Dock har jag massor att styra med här hemma eftersom vi inte har varit hemma på en vecka. Massa disk och tvätt, städa måste man ju självklart göra med.

På promenaden förut så gick jag förbi en pappa med sin son och två hundar som precis skulle gå in efter sin promenad. Den ena hunden har de kopplat lös, så den springer iväg. Först en liten bit, sen längre och längre bort åt samma håll som jag är på väg.
Den lilla pojken blir förtvivlad och springer efter hunden och ropar på den, men förgäves. Han skriker förtvivlat på sin pappa att han ska hjälpa honom att hämta hunden, men pappa står bara kvar längst ner på gatan (ca 200m bort). Jag ska tillägga att detta var mitt i stan under rusningstrafik.
Hunden springer ut till stora vägen som är mycket trafikerad och särskilt vid denna tiden på dygnet (när alla slutar jobbet). Pojken är helt till sig och får inte tag på hunden, hunden lyssnar inte på inkallningen utan springer bara vidare. Och pappan verkar skita i vilket.
Jag som aldrig har haft hund och som knappt vet hur man hanterar en försöker ändå få hunden att springa tillbaka till sin husse. Till slut väljer hunden att springa tillbaka efter att jag och sonen har lockat på honom en stund.

Men då är min fråga, vem fan släpper lös en hund i ett bostadsområde, mitt i gatan i rusningstrafik, när man inte har pli på sin hund? Hunden var två meter ifrån att bli påkörd!
Jag lider med den stackars lilla pojken som höll på att bli utan sin hund. Snälla hundmänniskor, ni som bevisligen inte kan hantera era hundar, lär er det innan ni släpper dem lösa!
Jag vill inte ha hundar springandes emot mig och mitt barn, tack!

Människor har alltid drömt om att vinna stora pengar, att kunna sluta jobba och bara leva glidarlivet. Känslan när man spelar, som många ser som obetalbar, är ofta mer lockande än själva slutprodukten.
Vissa människor har lättare att falla i fällan, spelfällan. Många gör det, och jag skulle nog också kunna göra det om jag inte vore för snål. Jag vet att jag aldrig kommer vinna igen alla pengar som jag en gång spelar upp. Du förlorar oftare än du vinner, så enkelt är det. Eller?
Men är det då vinsten man verkligen vill åt eller är det känslan när du sätter allt på spel. När du för några millisekunder äger allt men samtidigt ingenting. När du är lika fattig som rik.

Jag själv har testat flera former av gambling. Jag har varit på kasino, spelat på enarmade banditer, spelat på hästar, spelat på lotto, spelat vid black jackbord och spelat på onlinekasino. Inget har jag fastnat för. Det jag dock har fastnat stenhårt för är de små apparaterna när man stoppar i mynt som ska läggas på rad så de längst fram puttas ner och man får tillbaka dem (mycket svårt att förklara). Där tror man att man vinner mer än vad man förlorar, man luras så lätt.

Kasinospel online är inget för mig heller. Jag kan titta på när min sambo spelar nätpoker men mer är det inte. För mig behöver det inte handla om pengar, jag blir mer nervös när det gör det. Rädd att förlora allt. För jag vet hur irriterad jag skulle bli på mig själv om jag skulle göra det. Tänk vad jag kunde ha fått för de pengarna.

Kan alla människor bli spelberoende eller måste man ha en viss karaktär? Kan jag verkligen överlista systemet? Är det inte lika roligt att spela utan pengar? Vad är en gambler?

God morgon!
Vi har sovit himla bra i natt också. Tror Wille låg vaken en bra stund en gång inatt utan att han väckte mig. Han ligger och kikar i taket och tittar på allting intressant. Rolig kille jag har. Massa ljud gör han nu också. Tyckte han sa: vovvov förut. Vi läser mycket Max och där är det en vovve som säger vovvov. Kan vara jag som inbillar mig också självklart. Men han gör ljud nu som är så mycket mer än bara "bebisjoller". Det låter som han vill få fram något. Han härmar mig och sin mormor med ljud, det tycker han är jätteskoj.

Jag är så stolt, talet och språket är så viktigt och det känns som att jag är på rätt väg med Wille när det gäller det.
Mycket läsa och sjunga. Prata till barnen och inte över dem.
Det är så skönt när man har en mamma och pappa som är pedagoger. Mamma jobbar ju med barn som har språksvårigheter så hon vet ju precis vad man ska göra för att hjälpa talet på vägen.

Nu är det dags för besök på mvc! Ska på efterkontrollen som har blivit något förskjuten, snart 4 månader sen Wille kom. Men så kan det bli ibland.

Ha en underbar dag allihopa!

Puss från oss ♥

God morgon i stugorna!
Vaknade upp till en lugn och stilla dag, än så länge. Wille var gosig som attan och låg och jollrade i sin säng, så då fick han gosa ner sig hos mamman en stund, tills han somnade. Nu är det strax dags att äta för honom, mamman ska bara käka upp sin frulle först.
Efter det ska jag försöka packa ut allt som ska med i bilen. Hoppas jag inte glömmer något bara! Äh, vi kommer ju snart hem igen så det är ingen fara. Har en tid hos mvc i veckan så det blir ett litet avbrott i "semestern". Haha, vet inte ens varför jag kallar det semester. Vi är ju alltid lediga jag och Wille.

Kollade Big Brother igår, men såg dock inte hela. Orkade inte, brydde mig inte särskilt mycket. Läste på någons twitter att en höggravid tjej är med. Får reda på att hon är i vecka 36. INTE okej.

Vad är du för mamma när du låter din jakt på kändisskap gå före ditt barn? Hur kan du ta föräldrarollen seriös om du väljer att kanske föda ditt barn inför hela svenska folket. Och är Big brotherhuset ett så passande ställe att ta hand om ett barn? Måste man inte vara 18 år för att söka in? Jo, och det finns anledningar till det.
Barn ska inte vara runt alkohol. Hur små de än är ska de inte behöva umgås eller vara nära folk som är fulla. Det här barnet har inget val. För dennes idiotmamma tänker inte överhuvudtaget på sitt barn, utan vill bara vara med i tv. FY SKÄMS! Och hur kan tv4gruppen tillåta detta?! Hoppas socialen kopplas in, det står ju inte rätt till i huvudet på den flickan.

Läste precis den här artikeln och flög i taket.
Jag förstår inte hur människor tänker längre? Jag blir uppriktigt sagt skakad över hur lagstiftarna tar sig rättigheter att bestämma över folks innersta känsloliv.
Att välja att göra abort är väl inte som att välja vilket lördagsgodis man vill ha. Det är något man tänker igenom precis som med andra viktiga beslut. Varför ska staten tvinga kvinnor att se på sina ofödda foster som de har valt att inte bära på längre? Varför gör man det svårare för de kvinnor som väljer att ta det här svåra beslutet.
Alltså var finns medmänskligheten i detta?

Jag kanske låter som en feminist nu, men om det hade varit karlar som skulle föda våra barn, då jävlar hade abort varit det mest lagliga som hade funnits. Men nu ska de istället sitta och bestämma hur vi kvinnor ska göra med våra beslut om att behålla ett foster. Eller försöka avskräcka i alla fall. När de själva inte behöver ta sitt ansvar när barnet väl är fött, utan kan sticka sin väg.

Nej, detta är bara ett sätt för delstaten att kontrollera sina invånare. Jag trodde vi skulle gå framåt i tiden och inte bakåt. Utveckling och förnyelse är något som Texas verkar ha svårt för. Släpp 1800-talet och gå in i 2000-talet.
Kvinnor och män är lika värda. Ingen människa ska bestämma eller försöka bestämma genom lagar hur en annan människa väljer att leva. Ska ni fortsätta att hävda att homosexualitet är en sjukdom också?
Sluta nu för helvete, det här är ju pinsamt.

Välling, flaska och kokt vatten är allt vi behöver för att gå runt i den här familjen. Och en och annan napp då förstås. Vad vore man utan den älskade nappen?
Antagligen en väldigt mer irriterad, trött, utkörd och le mamma. Nu luktar man bara ständigt bajs, fast att man har tvättat sig ordentligt och ungen bara skiter en gång om dagen. Ändå är det denna bajslukt som förföljer mig.
Var jag än luktar på mig själv så tycker jag att det luktar Willebajs. Eller är det doften av hans våtservetter jag känner? Jag kan inte känna skillnad.

Idag lider jag med min sambo som genom ett missförstånd fick cykla till jobbet. Eftersom vi ska iväg idag trodde han att jag behövde bilen, men jag ska faktiskt ta vagnen och gå för jag ska möta upp svärmor och svägerskan.
Bristningar i kommunikationen ledde till detta och jag har sådana skuldkänslor. Känns inte alls bra att han var tvungen att cykla idag.

Nu ska vi vara iväg om en timma ungefär så det är bäst att jag sätter fart. Wille sover gutt i mammas säng så nu ska jag slänga i mig det sista på frukosten och slänga på mig ett ansikte. Det händer inte allt för ofta att man har ett ansikte.