Igår var jag ute på min första fältstudiedag, alltså ut i förskola. Jag var på en underbar förskola där personalen verkligen var toppen. De sliter som djur för att få allt att gå ihop, och ändå ser alltid till barnens bästa.

Det var en dag med väldigt många intryck och jag var jättetrött när jag kom hem. Toppen på allt så började det hagla och snöa när jag cyklade hem. Men det förstörde inte min dag.

Till en början var barnen, så klart, lite reserverade. Vissa kom och sa "hej, vad heter du" direkt, medan andra avvaktade lite. Men efter några timmar var jag frökenfrökenfröken!!! Och jag bara kände att det här är så himla rätt. Så underbara barn. Detta ger mig styrkan att orka plugga mig igenom alla dessa år! Och det kunde inte kommit mer lägligt.

 

Så idag är det självstudiedag och jag är hemma med Wille. På måndag ska vi på inskolningssamtal och en vecka senare börjar inskolningen.

Helgen kommer bestå av plugg inför salstenta på måndag och så ska vi marknad!

 

Idag har varit en rollercoaster. Det kallas pms och vips så blir jag en tonåring och alla ska ta hand om mig och jag är centrum och alla ska bry sig om mig!!!!!! Jag blir en martyr och livet är så piss. Tills jag inser att jag är vuxen och mamma och livet handlar inte om mig längre. Men innan jag inser detta klämmer jag tår på vägen, ibland undrar jag varför det inte blir några blåmärken eller ärr.

Men så stoppar jag mig själv på vägen och säger till mig själv på skarpen. Livet handlar visst om mig och jag har väl lika stor rätt som alla andra jävlar att ha en pissig dag. Jag får vara sur och gnällig, det är okej. Behöver inte visa hänsyn hela jävla tiden. Jag måste få säga vad jag tycker annars så spricker jag.

Jag vill inte vara ung igen, aldrig, det är så mycket man inte vet så mycket man inte kan. Vi pratade om det ikväll, sambon och jag. Hur lite man vet om det som nu är så självklart.

Det jag nu kallar vardag, var förr långt bort och främmande. Att vara vuxen var att tjäna egna pengar, bo själv och handla på systemet. Friheten! Men frihet kommer med ansvar vilket man inte vill eller kan inse när man är 19 år och nybakad student. Men jag har alltid tagit ansvar, tidigare än många av mina vänner.

 

Och så sitter jag och läser om utvecklingspsykologi och betingning och hur sjukt är det inte. När jag lyssnar på gamla låtar med minnen i som jag kopplar till vissa sinnesstämningar så vips hamnar jag i dessa sinnesstämningar. Skrämmande.

 

Ni gamla och nya känningar kanske tycker att jag bara pratar om hur dåligt vissa saker är här. Jag bara pratar inte lika utbrett om de glada sakerna i livet, det gör jag irl. Jag tror inte det är många som har missat hur stolt och lycklig jag är över min son till exempel.

Näe, jag tror helt enkelt att det är att jag har slutat se livet genom ett shotglas.

Goder afton!

Vilken spännande dag! Gårdagen avslutades med att jag öppnade upp studentmailen och fann att jag fått godkänt på den muntliga examinationen, YEEEEES! Väckte Jerry som hade somnat för länge sedan, tror inte att han uppfattade något. Han har nog inte heller riktigt kopplat vad jag pratar om alltid, många examinationer är det.

På tal om examinationer så fick vi tillbaka den första vi gjorde för några veckor sedan. Godkänt där också och även inslag av VG-kriterier i det avsnittet jag var lite fundersam på om jag kunde ha med. Det var det enda avsnittet hon hade skrivit BRA bredvid, så nu vet jag att jag ska absolut lita mera på min egna känsla och tro på mig själv! Jag kan fasiken det här. Melissa sa till mig: Bea, du kan ju det här med att plugga. Och jag tror fasen i mig att hon har rätt. Jäklar va glad jag är idag! Egoboosten till max!

Plus allt detta så har fler glädjande besked kommit idag så nu ska jag ta all denna positiva energi och omvandla den till pluggenergi. Yes!

 

Imorgon blir det kalas på kvällen, Willes kusin Liam fyller ett år, hurra hurra!

 

Sitter nu klockan nio en tisdags kväll och ska plugga. Stressen hänger över mitt huvud och som vanligt när jag är stressad så blir inget vettigt gjort.

Självstudiedagar i all ära men det gör ingen skillnad för en som inte har "rätt till" barnomsorg. Fast jag visste väl vad jag gav mig in på när jag valde det här i våras. Det ser ljusare ut nu för min del men mörkare på andra fronter. Men så är det väl alltid, med regn kommer solsken och fluga gör ingen sommar, eller?

Nej jag vet inte alltid vad jag har att säga, men ibland kan det bara vara skönt att inte säga någonting medan man säger allt. Bara få skriva utan att tänka på referenser, meningsuppbyggnad eller en sån jäkla rolig grej som sär skrivning (ja, det heter särskrivning).

Önskar för stunden att jag kunde gå och lägga mig bredvid min sambo, fråga hur dagen har varit, klappa honom på kinden och krama honom en stund. Nej det här med småbarnsåren tär verkligen och jag förstår nu varför folk klappade mig på axeln och beundrade mitt hjältemod, studera med småbarn.

 

Nu har jag nog sagt det jag ville säga, ingenting men ack så mycket. Tillbaka till min studiebubbla. Kram och godnatt

Insåg igår efter att ha fått en tillsägelse av Danne [;)] att jag inte har bloggat på en månad. Ja det är en månad sedan jag började skolan nu. En hel månad och det har hänt så himla mycket.

Jag har en skithärlig klass. Alla tjejer (vi är bara tjejer) är verkligen toppen och det är så jäkla kul att gå till skolan. Ja, jag trivs verkligen. Wille har det jättebra hos sin farmor om dagarna och vi är så lyckligt lottade att vi har henne som kan och vill ställa upp.

På fredag tar första delkursen slut och pluggandet har verkligen pågått nonstop. I helgen tog jag helledigt och igår åkte vi till Ullared. Första gången för mig och Wille. Handlade julklappar och annat smått och gott. Självklart mest till ungarna, blir ju lätt så, hehe.

För att hoppa lite i tiden så hade vi idag en muntlig redovisning, var nervös så klart men det gick bra. Över förväntan så jag är nöjd! Återigen så känner man sig trygg i klassen, så skönt att gå med vuxna människor.

 

Wille växer så det knakar och reser sig på varje sak han kan nu. Han tar sig fram överallt och äter allt.

Om en månad börjar han förhoppningsvis på förskola, vi har inte fått det bekräftat helt än när det blir exakt. Tänk att han är så stor? Om en månad blir han ett år. Tänk, ett helt år.