Jag har nog inte varit så trött som jag var igår. Natten till igår var Wille galen. Han ville absolut inte sova, varken hos mig eller Jerry. Och toppen på allt så skulle vi klockan åtta vara på bvc hos läkaren. Så två trötta föräldrar försov sig självklart efter kanske två timmars sömn, men vi hann i tid till läkaren ändå.
Allting var bra med William. Vi får jämnt höra att han är så fin, alla säger det. Och det är han verkligen, vår underbara lilla pojk. Han ligger perfekt på alla kurvorna, huvudet, vikten och längden.
I natt hade han också en jobbig natt. Men idag är jag inte alls lika trött som jag var igår. Idag har jag mer ångest och stress i kroppen än trötthet. Julstress. Men nu har jag handlat de sista julklapparna tillsammans med hela jävla Oskarshamn.
När jag kom hem hade Jerry lagt Wille. Vi har fått honom att somna själv i sin egen säng. Han verkar tycka om det riktigt mycket. Han ligger och lyssnar på sin speldosa och gosar med nappen i munnen.

Imorgon är det julafton. Herregud, var tog året vägen? Känns som det var mars nyss och vi fick reda på att vi var gravida. Tiden går alldeles för fort.