Skulle bara kika in och säga god natt.
Har pratat med familjen i telefon i nästan två timmar ikväll. Alla tre avverkade jag, men inte katten.
Det är så skönt att prata med mamma för hon liksom, hon är min mamma helt enkelt. Hon förstår och ger goda råd. Hon kan mig liksom. Och pappa och syrran med förstås. Saknar dem gör jag varje dag så klart, vissa dagar känns det bara mer och vissa mindre. Och så blir det ju alltid att man saknar mer, och tänker mer när man är ensam hemma.
Önskar att jag hade all släkt och vänner i samma stad, eller att jag kunde knäppa med fingrarna så jag var där på en sekund, inte en timmas bilfärd bort. Önskar att det vore närmare. Önskar att det vore lättare.