Jag har, tråkigt nog, varit en rökare sedan jag var 14 år. Alla mina ungdomliga år har gått åt att röka. I början var det feströkande, sedan blev det smygrökning och till slut som vi alla gör, så föll jag för nikotinet. Helt.
Jag har alltid älskat att röka och aaaldrig velat sluta på riktigt. Rökning har varit en del av mig, en del av Bea. Har jag inte rökt har jag känt att något har varit fel. Som när man går hemifrån utan sin telefon, man känner sig naken.
Antagligen så har jag känt så för att jag har känt att vem är jag utan den där cigaretten? Precis som reklamen ni vet! Och det är ju så underbart med ett bloss, underbart! Men frågan är, är det värt det?

Jag kommer aldrig ta till mig om varningarna om kool, lungcancer och så vidare. Det går inte in i mitt förstånd. Men jag har alltid sagt, hela mitt liv, att den dagen jag blir gravid ska jag sluta röka. Det gjorde jag inte exakt nu. Jag gick ca tre veckor och rökte med mitt barn i magen. Men den dagen jag såg två streck på graviditetstestet, då fimpade jag.
Jag slutade inte av anledningen för min egen skull, utanför mitt barns skull. Men det är för min skull också faktiskt.
Och helvete vad den första kvällen var svår. Jag trodde aldrig jag skulle klara det. Jag var så röksugen, så jäkla sugen! Jag kommer tillbaka till den kvällen nu när jag skriver det här och känner verkligen återigen hur sugen jag var. Det är nu snart en månad sedan jag slutade och jag har varit riktigt röksugen tre gånger om man räknar med den första kvällen. Det trodde jag aldrig. Jag var helt säker på att jag skulle gå runt som en tickande bomb och spricka av röksug. Så blev det inte.

Jag har satt upp ett skräckscenario för mig hur det kommer bli den dagen jag skulle sluta röka. Jag trodde inte på mig själv från början. Jag sa flera gånger att jag kommer sluta, men jag tror inte jag kommer klara det.
Jag hade ju ingen aning, hur kunde jag veta det?
Jo jag ville inte bli av med min vän, cigaretten.
För många är cigaretten en vän. Du tänder den när du väntar, när du är sugen, när du är själv, när du är bland folk, när du är på fest, när du är bakfull. Cigaretten är alltid med, som en säkerhet liksom.

Men mitt scenario blev inte alls som jag hade tänkt mig. Jag har klarat mig toppenbra! Jag har verkligen klarat att sluta röka. Så nu har jag varit rökfri i snart en månad, och det känns för jävla bra.

I did it!