Jag har mycket jag vill göra i mitt liv. Mer än vad jag skulle hinna göra på en dag. Om jag dessutom skulle veta om att det var min sista dag, skulle det bli ännu mera ogjort.
Just vetskapen om att jag inte mer ska leva skulle göra mig totalt stirrig, så jag skulle inte få någonting gjort.
Men om jag då istället skulle gå runt i min ovetenskap, fast då skulle jag ju inte göra det till min sista dag eftersom jag inte skulle veta det. Hm... Men om jag inte skulle bli superstirrig, vad skulle jag göra då?
Jag skulle nog tillbringa dagen med Jerry, hela min familj och mina vänner. Och bara sitta och prata minnen. Nu blir jag tårögd när jag skriver det här för jag bävar inför den här dagen.

Jag är glad att jag inte kommer veta när min sista stund är kommen. Jag hoppas inte att jag kommer göra det för jag vill inte känna den känslan av rädsla. Jag vill inte känna; oups, nu är det kört liksom. Det finns inget jag kan göra.

Men jag vill inte heller gå och vara orolig för att det skulle kunna hända. Jag vill inte leva mitt liv så. Just nu vet jag inte vilken dag som blir min sista, så vill jag ha det ett bra tag till.