Jag tänker på cigaretter. Dagligen. Och ändå har jag varit rökfri i snart ett och ett halvt år.
Om jag inte tänker på det så drömmer jag mardrömmar flera gånger i veckan. Jag drömmer att jag röker, eller "förbereder mig" för att röka, köpa cigg, be någon om cigg, etc.
Och detta ger mig sådan ångest så när jag vaknar kan jag vara helt förstörd. Jag vill inte röka, men i drömmen så vill jag inget hellre. Det måste vara mitt undermedvetna som spelar mig ett spratt, för det är så skönt att vara rökfri!
Visst, den lugnande känslan du får av en cigarett är obetalbar. Men, den väger inte upp det som förstörs av att man tar den.
Jag trodde inte att jag kunde sluta, det var för jobbigt. Och många gånger har jag tänkt att gå och köpa cigg, men något inuti mig har stoppat mig. Vem tar skada om jag smygröker lite?
Vissa stunder kan jag nästan döda för en cigarett, medan andra så spyr jag rakt ut av blotta tanken.
Det är också jobbigt att förlora sin identitet som cigaretten ger en. RÖKARE. På gott och ont. Bra och skönt tidsfördriv, äcklig lukt och du kommer troligen att få ett förkortat liv.
Men det är så, vem är jag utan en cigarett. Kan låta jättefånigt men för mig var det så.
Jag har nog hittat tillbaka till den Bea jag var innan jag rökte. Eller jag har väl inte förändrats, jag bara röker inte längre.
Man har sina prioriteringar i livet och min son ska inte behöva andas in min tobaksrök. Han ska inte behöva lida för att jag vill röka.
Så jag ger alla där ute som kämpar som jag, varje dag, ibland, hela tiden eller kanske bara för en stund. Stå emot, det är värt det.
Carolina
