Nu har det gått tolv dagar sedan vår fina skatt kom till världen och jag ska nu berätta om natten då han bestämde sig för att komma ut.

Det var natten mellan tisdagen den förste och onsdagen den andre november. Jag vaknade i vanlig ordning vid halv två-tiden av att jag var kissnödig. Jag satte mig på toaletten som vanligt och kort där efter kände jag hur det gick som en propp i magen, precis i höjd med naveln och ploff sa det i toalettstolen och massor av vatten rann ut. Jag satt där lite nyvaken och undrade, "hm var det där slemproppen som gick nu?". Jag satt kvar en liten stund innan jag gick in i sovrummet igen och väckte Jerry och sa: "Jerry, jag tror att vattnet gick."

Jerry vaknade till och undrade hur det var och varför jag trodde det, och jag sa: "Näe, jag vet inte riktigt. Det kanske inte var vattnet" och gick och la mig i sängen igen. Efter någon minuts tänkande så kom vi fram till att det nog var vattnet som hade gått och jag tog hemtelefonen och ringde Kalmar BB. Jag berättade för kvinnan i luren att mitt vatten hade gått och att jag var i vecka 38+2 men att jag inte hade fått några värkar än. Hon sa till mig att gå och lägga mig igen och vila för att jag skulle behöva det och så fick vi en tid till BB dagen efter klockan elva.

Jag gick och la mig men fick snabbt gå upp igen för jag kände att jag behövde gå på toa. Klockan var 02.10 började värkarna att komma, de kändes som mensvärk och jag kommer ihåg att jag tänkte: "Ja, kraftig mensvärk är jag ju van vid så det här kommer nog gå ganska bra." Och så blev ju värkarna starkare och jag fick springa på toa allt oftare. Jag började känna mig illamående och fick kräkas. Jerry trodde en stund att det kanske var magsjuka eftersom jag både bajsade och spydde. Jag testade att ta två panodil men de kom upp lika fort. Så fort något kom ner i magen ville det upp igen. Jag tänkte för mig själv "ja graviditeten började ju med illamående och kräkningar så då ska den väl sluta med det också."

Ca 03.00 ringde Jerry BB och berättade att värkarna hade satt igång och att jag hade haft fem-sex värkar den senaste timmen. Han fick så gott som övertala de på BB om att vi skulle få komma eftersom de tyckte att det var för lite värkar och att vi skulle vänta tills värkarna blev tätare.
Nu var mina värkar ganska starka, så jag ställde mig i duschen och duschade riktigt varmt vatten på magen och det hjälpte verkligen.

Mitt i alla mina värkar skulle Jerry packa BB-väskan. Willes väska var nästan helt packad, men vi hade inte packat några som helst kläder till varken mig eller Jerry. Jag skulle förklara för honom vart jag hade alla grejer som jag ville ha med mig men det var inte lätt. Jerry fick hoppa mellan att hjälpa mig andas igenom mina värkar och hitta alla grejer som skulle med till sjukhuset. Det mesta kom med men självklart glömde vi ju vissa grejer. (Nästa gång ska BB-väskan vara packad när de 38 veckorna är fullgångna).

Klockan fyra satte vi oss i bilen, jag med en spyhink i knäet, och så började vår sju mil långa resa söder ut. Kan tillägga för er som inte vet det att här i Oskarshamn har vi inget BB så vi får välja om vi vill åka till Kalmar (sju mil söder ut) eller Västervik (sju mil norrut).
I bilen på väg ner mot Kalmar hade jag värkar en gång i minuten. De var korta men väldigt intensiva. Jag själv kommer inte ihåg hur ofta värkarna kom under tiden, men Jerry klockade dem och har berättat för mig i efterhand. Jag blundade hela vägen i bilen med ena handen krampaktigt tryckandes mot bildörren och den andra som tryckte sönder Jerrys hand.

När vi kom fram till BB vid halv fem-tiden var värkarna så täta att jag knappt han att gå in igenom dörren. Jag hade en värk innan jag gick in genom dörren och en när jag kom ut på andra sidan. Två värkar i hissen två våningar upp till BB.
Vi blev mötta i entrén av en barnmorska som visade oss in i en förlossningssal. Där kopplade de CTG som jag hade hade problem med att ha eftersom jag inte var bekväm med att varken stå eller sitta.
När de undersökte mig vid halv sex var jag öppen fem centimeter och tio minuter senare fick jag lustgas. Och om den lustgasen var underbar eller! Jag pratade ju lite i nattmössan och sa massa konstiga grejer som jag inte har något minne av alls att jag har sagt. En stund senare fick jag akupunktur i pannan, ryggen och i benen. Nålarna i ryggen fick de ta bort efter ett tag för det kändes inte bra.

Under hela förlossningen fick vi jättemycket beröm av barnmorskorna för vår andningsteknik. Vi jobbade jättebra ihop och Jerrys stöd var enormt stort och viktigt för mig.
Jag fick krystkänslor tidigt och när de undersökte mig vid lite efter sju var jag redan öppen åtta centimeter. Det var så fruktansvärt jobbigt att behöva hålla tillbaka krystimpulserna så jag var helt överlycklig när jag äntligen fick börja krysta. Eftersom jag hade spytt så mycket så kunde jag inte dricka något så Jerry fick badda mina läppar och tunga med vatten. Jag var så törstig men det gick verkligen inte att dricka för det kom bara upp igen.

När jag krystade hade jag draglakan och fotstöd och det funkade jättebra. Jag började krysta 09.20 och William föddes klockan tio. Han hade bråttom ut vår lilla pojk! Jag blundade faktiskt hela förlossningen. Jag var så trött redan när vi kom in eftersom jag bara hade sovit i en och en halv timma ungefär och det kändes skönt att blunda. Min förlossning tog bara en fjärdedels tid mot vad det normalt tar för en förstföderska, det är jag tacksam för.

Det jag hade mest nytta av under förlossningen var andningen och att kunna slappna av mellan värkarna. Jag trodde inte att jag skulle klara av smärtan, men med Jerrys coachning hur jag skulle andas klarade jag det bra. Andningen är verkligen underskattad.

Jag och Wille, precis inkomna till BB